Aktivitetsrapport från Marian vecka 178 januari II 2024
Jag handlade in barnens älsklingsmat som jag brukar göra och tog den och de donationer som hade kommit in och lade dem i bilen. Kl 6.30 måndag morgon åkte jag iväg. Jag kom säkert fram till Viperesti och när barnen kom gick vi strax i gång med läxorna.
Jag gav donationerna till två familjer.
Barnen hade många läxor varje dag. Jag undervisar och ger råd till varje barn individuellt.
Tisdag kväll kl 17 hade vi en välsignad tid av gemenskap där 14 barn och fem vuxna kom. Vi startade med att be Fader Vår. Sedan sjöng vi och jag förklarade varje sång utifrån bibeln. Det var något nytt och det tyckte de om. Vi avslutade med att äta croissanter innan vi gick var till sitt.
Denna veckan besökte jag en familj med nio barn. Jag hade med mig kläder och skor och talade om frälsningen som Jesus ger innan jag bad dem visa mig sitt kylskåp. Den fanns i ett rum som hade brukats som kök, men kylskåpet var inte påsatt eftersom det var sönder. Jag lovade dem att jag skulle skaffa dem ett kylskåp. Då jag lämnade gav jag det Nya Testamentet till deras äldst dotter som är 14 år. Hon heter Alexandra och gick tidigare på dagcentret. Hela familjen blev så glada.
Onsdag var en helgdag men barnen kom till centret i alla fall. Jag hade ett helgdagsschema med endast en timme läxor och resten av tiden fick de tecken, rita, måla, klippa och klistra.
Vi har barn från första klass som ännu inte känner igen siffror eller bokstäver fast de har lärt sig dem och de vet inte hur de ska skriva ner dem i sina skrivhäften. De kan inte ens räkna till tio.
Andraklassbarnen kan ännu inte läsa och därför har de stora svårigheter med att förstå det som krävs av dem.
Tredjeklassbarnen har luckor i den muntliga framställning. De hittar inte orden de behöver för att uttrycka sig eller skriva ner dem i en text. Denna veckan tog jag därför med böcker från centrets bibliotek och bad dem läsa dem.
Under dagens program måste jag kombinera fasthet och allvar med roligheter och en känsla av glädje för att komma nära barnen och skapa en känsla av ansvar men också närvaro när det gäller att gå till centret. Vi har barn från första klass som ännu inte känner igen siffror eller bokstäver fast de har lärt sig dem och de vet inte hur de ska skriva ner dem i sina skrivhäften. De kan inte ens räkna till tio. Några barn sade till mig: „Herr Marian vad ska jag göra när du inte är här?”
Denna veckan var utmattande, men den lilla framgången som har uppnåtts ger tillfredsställelse och glädje i att uppfylla centrets roll. Jag får också feedback från föräldrar som är mycket nöjda med aktiviteterna på centret.
