Vecka 73, augusti I, aktivitetsrapport från Marian

Strax efter vecka 72 blev bilen skada medan den stod parkerad vid trottoaren och det tog två veckor att laga den.

Under tiden hittade jag uppgifter och tester på nätet och tryckte ut dem. På lördagn köpte jag in för resan, lastade bilen söndag kväll tillsammans med min fru och tidigt på morgonen bar det iväg till Viperesti. Jag kom fram vid niotiden, fick hjälp av barnen med avlastningen och efter det gjorde de övningar i en timme. Efter det ble tid för ritning, målning och utomhuslek: badminton.

Denna veckan fick barnen tre matval: hamburgare, frankfurtare eller pizza och äpplen till efterrätt.

En svårighet som barnen har – inte endast de som bor i Viperesti – är att de läser men inte begriper vad de läser. Därför fokuserar jag på att de ska lära sig att förstå det de läser så att de förstår vad som krävs för ett problems lösning.

En av dagarna sade jag till barnen att de skulle skriva en fritt vald uppsats, men att den skulle ha en början, ett innehåll och en avslutning, så att de kunde utvecka meningsbyggnad, metaforer, passande adjektiv osv. Till slut bad jag var och en att läsa upp det de hade skrivit inför de andra barnen (så att de skulle lära sig att övervinna fruktan för att tala inför en skara) och att de skulle lägga märke till de eventuella fel de hade gjort. Till slut fick de rita en illustration som skulle representera innehållet i uppsatsen.

Jag ringde många samtal till föräldrarna för att tala med dem om deras barn.

Jag donerade möbler till en familj (bilen var för liten för att få plats med möblerna). Jag delade ut penninggåvan från Susanne T och gav barnen var sin burk med kött att ta hem till sina familjer.

Barnen övade på laptopen varje dag. De spelade badminton, ritade och målade.

Min son Christian ville göra en god gärning för sina egna pengar. Han beslöt att köpa glasögon till Viperesti och denna veckan gav jag nya glasögnon till de av Viperestis innevånare som behövde detta. Christian följd med och sjöng. De som lyssnade bad mig hålla fler sådan möten och jag sade ja till detta. Kommuninnevånarna blev glada för sina glasögon och för gemenskapen vi delade.

Byborna kom och bad om råd angående olika saker: medicinska, sociala, andliga o.s.v.

Det var en vecka då Jesus välsignade de människor då även de vuxna fick ta emot evangeliet, och de gensvarade genom att säga att de gärna ville ha flera av det slaget av möten. Det var också underbart att barnen bättre förstod det de läste och förstod vad som krävs när man ska lösa en uppgift.