Hur började arbetet med att hjälpa romer i Viperesti?

Idén föddes p.g.a att romer började komma till Sverige för att tigga. De syntes även till i Marks kommun från hösten 2013 där de bodde i hemlagade tält mitt i vintern. Markbladet skrev om det och en del privatpersoner började bistå dem på olika sätt, men problemets omfång var av en sådan karaktär att det ledde till att Arvid Eklund, hemmahörande i Sätila, kontaktade kommunstyrelsen och församlingarna i Marks kommun, och ett möte om vad vi skulle kunna göra för att hjälpa romerna och hur man skulle gå till väga, ägde rum i kommunhuset 13 januari 2014.

På mötet befann sig kommunchef Laleh Lindquist, kommunstyrelsens ordförande, Margareta Lövgren, samt kommunstyrelsens vice ordförande, Lisa Dahlberg, förutom andra representanter för kommunen. Representanter från svenska kyrkan i Kinna och Skene (kyrkoherdar och diakonisser) samt från Missionskyrkan, Elim och Staden på Berget – ibland dem Troels och Birgit Truelsen, fanns också med på mötet. Margareta Lövgren bjöd välkommen och ledde mötet.

Vi samtalade om konkreta hjälpförslag. T.ex. hade Arvid och hans fru Ritva beslutat sig för att resa till Viperesti för att besöka den romska familjen Motoi från Viperesti som de hade bistått i Sverige. En del, däribland Troels och Birgit fann att det bästa skulle vara att hjälpa hela samhället via en lokal kontaktperson t.ex. från en inhemsk kyrka, men att man först behövde undersöka förhållanden på plats. Det beslöts om ytterligare ett möte och att man skulle inbjuda en representant från Stadsmissionen i Göteborg och att Troels och Birgit skulle samla ihop information.Dessutom bestämdes att frågan skulle tas upp på MER-mötet (MER=Marks ekumeniska råd) innan nästa möte i kommunhuset 11 februari.

På mötet i kommunhuset berättade Bodil Wennerström, ordförande i kyrkorådet i Kinna, att man på MER-mötet hade beslutat att (eventuellt med andra kyrkor och kommuner i närheten) tillstyrka en resa för Troels och Birgit till Rumänien för att se vad som skulle kunna göras.

Margareta Lövgren berättade om ett möte i Borås där en präst och fyra riksdagsmän var med och man samtalade om romer. Hon nämnde även att hon tillsammans med andra skulle träffa Rumäniens ambassadör i Borås. Vidare sade Margareta att vi inte kan köpa oss ur situationen genom förbön eller goda gärningar. Hon instämde i vad andra sade, att vi måste ge hjälp till självhjälp.

Troels och Birgit delade med sig att de med MERs välsignelse bakom sig var redo att resa på rekognosceringsresa tillsammans med Arvid och Ritva och att de skulle vilja ta kontakt med kommunen och därefter med en eller flera kristna församlingar för att inhämta upplysningar om vad som kan göras för att hjälpa samhället i stort. Efter hemresan till Sverige fick man ta ställning till hur man skulle gå vidare.

Resan blev av. Därefter hölls ett möte i Assbergssalen som var det officiella startskottet för hjälparbetet.