Perioden mellan vecka 106 och 107 var en känsloladdad tid med ovisshet inför framtiden pga att borgmästaren i Viperesti meddelade att han ville renovera de två byggnaderna där vi har hållit till, och att barnen inte skulle kunna komma till dagcentret från 1 januari.
Jag talade med föräldrarna som blev väldigt upprörda och några av dem sade att vi skulle kunna samlas i deras hem. Så från vecka 107 kommer vi att ha aktiviteterna i två av hemmen.
Innan avresan till Viperesti hämtade jag donationer och och fortsatta med att köpa julklappar till dem.
Jag hade en upplevelse med Herren. Två grannfamiljer vars barn kommer till centret var osams och på trots av att jag bönade och bad dem om att sluta sitt gräl var det en av dem som inte ville låta sin son gå till grannen för att göra läxor där, fast detta var en bra lösning för alla. Nästa dag kom han och sade att vedugnen inte fungerade och pga detta skulle han tillåta sin son att gå hem till grannen. Tack Gud!
Vi började kl 9 i en av familjerna och kl 11 i en annan familj. Barnen hade läxor som de inte hade gjort under lovet, men vi gjorde dem tillsammans. Kl 13 går barnen online med lärarna.
Den här veckan firade barnen min födelsedag, sjöng och gratulerade mig. Jag gav dem chocklad och vi hade det bra tillsammans.
Jag gick på hembesök till några som inte hade svarat på telefon och inbjöd dem till att se vart vi finns nu.
Det gick över förväntan väl att hålla aktiviteterna i de två hemmen. Barnen hade en massa läxor och de inte endast gjorde dem, de förstod dem också. Föräldrarna är nöjda och öppna överför det vi gör.
För att kunna utföra våra aktiviteter under bättre förhållanden behöver vi göra några förbättringar som medför små investeringar. Till exempel behöver vi ett större bord i ett av hemmen och i det andra huset en väggkontakt.
Det har varit en jättefin vecka. Tack Gud och tack för hjälpen som kommer från våra svenska vänner!
Extra bilder